Något man aldrig glömmer...

Jag gick en lång promenad med hunden, åh gud vad det var skönt.
Gick förbi mitt gamla kvarter och bara stod där och tänkte.
Tänkte på hur mycket man egentligen hunnit med här i livet och ändå inte är så gammal.
Var skönt att komma ut, släppa tankar, släppa all ilska, tur att vissa finns alltså, TACK till er.
Jag tror det inte blir så att jag åker till Kristian tyvärr, han hade plugg & vill absolut inte störa.
Så skall städa rummet & kolla lite tv.

Din röst gör mig varm.
Din röst gör mig lycklig.
Din röst är bäst.
Jag är glad att jag har dig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0